Hur mår dieseln till ditt reservkraftverk?

Bakterier, jäst och mögel är ett känt fenomen i dieseltankar. Diesel är ett organiskt drivmedel som alltid innehåller mer eller mindre vatten. Vatten kan komma in i tankar via otäta tanklock, luftningsslangar och genom kondens.

I vattnet lever och förökar sig diverse mikrober. De äter av kolet i dieseln och använder sig av syret och svavlet för att ”andas”. Om de får växa så kan det leda till att tankar, slangar och pumpar sätts igen av slem. Metalldelar kan också angripas.

I våra dieseldrivna bilare är detta inte ett stort problem, Bränslet lagras inte så länge då det normalt förbrukas ganska snabbt. Men där diesel förvaras lång tid i tankar för tex dieseldrivna reserv och nödkraftverk ökar risken för kontaminering och tillväxt av slemmbildande mikrober eller ”dieselbaggar”.

Slemmet sätter igen bränslesystem och filter, vilket kan leda till motorstopp med förödande följder om det sker i  en reservgeneratorer som försörjer tex ett sjukhus med ström vid elavbrott.

De flesta följer säkerhetsrutiner och startar sina motorer regelbundet en kort stund, men sällan tillräckligt länge för att ”dieselbaggen” ska orsaka stopp, I Energimyndighetens skrift ”reservkraftsprocessen” rekommenderas 4 timmars drift, men detta följs nog inte alltid.
Det vore bra att säkerställa att man inte har kontaminerad diesel i sin anläggning.

Hur vet man då om det finns levande ”baggar” i tanken innan de orsakar stopp och maskinskador? Man kan ta prover och skicka iväg till de laboratorier som används av oljebolagen. Eller så testar man själv på plats med DieselDipp® eller FUELSTAT®.